Den råa sanningen, hela den råa vidriga sanningen....
De stora gråsvarta molnen som så tätt, så tätt att man inte längre ser den underbart vackra blåa himlen...
Det liv som jag inte i mina vildaste fantasier kunnat ana att jag , just JAG skulle få uppleva.

Att sedan försöka ta sig ur de, ett steg framåt tre bakåt...
Hur länge då?


Jag har ganska länge nu fått leva i den blå overkliga dröm jag längtat efter, har struttat runt på mina små näst intill perfekt bomullstussliknande moln.
Har fått le, skratta ,fått rosiga kinder i den underbara naturen vårt land bjuder på.





Har fått trängas i en säng fylld med kärlek och päls 
Har fått vakna med värmen (inte bokstavligt då de e iskallt där) av ett hem med den underbaraste människa på jorden.
Har fått gjort nått så simpelt som att koka makaroner med någon som fullkommligt får en att bubbla av lycka.

Ligger på golvet framför öppna spisen o fnittrar med en öl.

Jag är så otroligt trygg med dig min skatt,

Tillsammans lägger vi bit för bit i mitt miljonerbitarspussel, du och jag....



Jessica du hjälper mig oxå med mitt pussel...
Du är en hejjare på pussel...
Utan dig o Evy skulle mitt liv vara så otroligt mycke tråkigare.
Ni får mig att le och ni betyder så oerhört...


Det finns så många fler som betyder så mycket.


Så många jag inte vill leva mitt liv utan älskar er över allt annat