Vad ska jag känna för dig?
Vart ska jag stå?

Jag hatar dig så grymt mycket för allt du gjort och jag kommer nog alltid att göra det.
Men samtidigt skulle jag nog inte uppskatta det jag har idag om du inte gjort  mig så illa, iallafall inte så mycket.
För idag kan jag bli helt till mig av en kopp kaffe ute på trappen när solen skiner och hundarna ligger och gnager på varsitt ben.

Jag blir så oerhört lycklig av en kväll framför brasan med ett glas vin men min älskade karl.

Jag njuter av ett liv ute på landet.

Ett liv så långt bort från knark, slagsmål, poliser, rättegångar och allt annat skit.
Du skadar mig inte längre.

Men samtidigt finns det så mycket ärr som aldrig kommer försvinna.


Jag hoppas att du nån gång kommer få känna som jag har gjort, rädsla, skräck, förtvivlan och sorg.
Jag hoppas att någon gång kommer du få sona för det du gjort!


Du kommer få ditt straff, jag tror på ödet!!!